Josephine – Mamma till Vira och Milly

Förlossningsberättelse Milly.

Torsdag den 23 Maj. 15 över tiden var här (42+0). Vi hade fått denna tid för eventuell igångsättning om det fanns tid och plats för oss. Vi åker och lämnar Vira på tågstationen där Marita slutat. Då Vira skulle vara med henne i husvagnen. Åker upp till förlossningen. Kommer lite tidigare men får gå in på rummet på engång för det var inga andra där. Skönt! Klockan vart nu 8.43 när dom satte på CTG. Allt såg bra ut och hon kännde efter hur mycket öppen jag var, 3cm.. Hon går ut och skulle prata med rondläkaren..

Det var bara att vänta för oss då tänkte vi.. Vi var inställda på att få åka hem igen och komma tillbaka dagen efter eller senast Lördag för igångsättning..

9.30 kommer hon in och säger att dom skall sätta igång mig idag. Så direkt får vi följa med till ett förlossningsrum. Denna gång sal 2. (sal 3 hade vi med Vira).. På engång så sätter hon ett id band på mig och jag får byta om till en vackra vita rocken, dom sköna nät trosorna och dom berömda stumporna som går upp över knäna 🙂

Då jag redan var öppen 3cm så beslutar dom att dom ska ta vattnet.
Dom frågade mig om det var okej att det skulle gå med en studerande ST läkare bredvid, en kille. Ja visst sa jag, självklart.
9.42 Hon känner efter lite innan han hinner komma in på rummet och då när hon ändå är där inne så tar hon hål på hinnorna med skalp CTG (den där nålen som bebisen får i huvudet, så dom ser exakt hur bebisen mår.) och det kommer mekoniumfärgat fostervatten (dvs grönt vatten. Bebis har bajsat i vattnet). Hon gjorde bara lite pyspunka eftersom att bebisen inte var fixerad..

Vi som inte ens hade med oss väskorna upp till förlossningen. Inte kunde jag nu följa med och hämta dom heller då det bara rinner vatten.. Kändes ju lite jobbigt, då kameran låg i väskan.. Jag vill verkligen ha bilder från min förlossning..

Jag började få värkar ganska snabbt efter att vattnet har gått. 9.45 står det i journalen.

Vid 9.50 så sjunker bebisens hjärtljud väldigt drastiskt 2 gånger. Man ser på henne att hon blir orolig och bara står och kollar. Jag och Sebastian kollar på varandra och tänker bara på hur det var med Vira när hennes hjärtljud sjönk på slutet och det kunde slutat med akut snitt. Vi tänkte direkt att, ska vi börja denna förlossning med akut snitt..
Jag får lägga mig på vänster sida med ena benet upp  och då stiger hjärtljuden..

Jag vet inte riktigt hur länge jag låg här på sidan. Jag kommer ihåg att jag låg och pratade med Johanna i telefon en snabbis
och under den tiden sprang älsklingen ner och hämtade våra väskor.

Sen så gick vi runt i korridoren med ”gå-bordet”.
Fick några värkar där emellan, så enligt journalen så fick jag mer etablerade värkar från 11.20.

Jag och älsklingen går tillbaka till rummet och jag började studdsa på pilates bollen. Skönt!
12.38 så får jag akupunktur eftersom att jag inte ville ha EDA. Jag får 4 stycken i ryggen och en mitt i huvudet. Det är för att jag ska slappna av och inte ha sån smärta nere i ryggslutet. Jätte skönt, men vet ändå inte direkt om det hjälpte så jätte mycket.
För ont hade man ju ändå 🙂

13.10 så får jag en lång smärtsam sammandraning. CTG bradycardi under 3-4 minuet. Fosterljud ner till 80. Då får jag lägga mig på sidan igen och började andas lustgas/syrsag 50/50 klockan 13.20.Det kommer riktligt med ljusgrönt vatten som rinner.

13.42 har jag 3värkar/10 minuter. Långdragen bradykardiepisod i samband med värk. Enstaka okomplicerade decelerationer.
Bedöms som patologisk CTG. Dr, Claesson informeras.

Nån gång här mellan alla värkar och andningar i lustgasen så springer älsklingen ner och köper sig en macka. Så där låg jag och kämpade mig igenom värkarna och han smaskar i sig en macka. kommer ihåg att det luktade kyckling å curry 😛

Det blev någon känning efter hur mycket jag öppnat mig, men kommer inte ihåg tid och det står inget om det i journalen. Först kände barnmorskan efter och direkt efter så kände han som utbildade sig.. Han fick då först säga vad han trodde hur mycket jag var öppen och hon rättade honom. 6cm var jag öppen..

Sen var det skiftbyte och vår underbara barnmorksa och studenten fick inte vara med mig längre, tråkigt tycker jag. Då vi verkligen hade fått en sån himla bra kontakt mellan oss..

In kommer den nya barnmorskan och sjuksköterskan. Hinner inte riktigt träffa eller lära känna dom så mycket. Då vi för det mesta dels var ensamma på rummet.

Sen kommer jag ihåg hur det bara börjar trycka neråt och jag börjar genast låta som en tjur, haha!
Kommer ihåg hur jag säger till älsklingen att jag vill ha EDA, exakt samma som jag sa förra gången det började trycka neråt. Säger åt Sebastian att han genast måste trycka på knappen för jag måste trycka.. Han visste då att det strax var dags och han lugnade mig så himla mycket!

15.50 Får jag mina krystvärkar och då ligger jag på höger sidan med ena benet i ställningen. Jag tyckte det var mycket skönare att ta värkarna när jag låg på sidan än att ligga mitt på ryggen..
Dom känner efter och jag är nu fullt öppet och jag får trycka på när jag ligger på sidan..
Sen ber dom mig snabbt lägga mig på rygg. Här har jag ingen ork alls och tycker det gör grymt ont, eller en konstig kännsla.
Tycker tiden går sakta och det känns som jag spricker överallt.. Vilket jag inte alls gjorde, inte ens en bristning.

Huvudet är ute och dom lindar upp navelsträngen som är ca 3 varv runt huvudet. Ett tryck till och bebisen åker ut.
7 minuter senare från att mina krystvärkar börjar.

15.57 så föddes världens finaste lillasyster. Åh vilka minnen det kom tillbaka från när jag födde Vira.
Det var så underbart och vi var så lyckliga. Pussades och sa hur mycket vi älskade varandra och att vi har fått två fina flickor.
Här startade ett till kapitel i våra liv. Vi hade blivit tvåbarns föräldrar till två fina flickor..
3612g tung och 52cm lång var lillasyster som fick namnet Milly ♥

Jag är lika nöjd med denna förlossning som jag var med Viras. Jag har fått två igångsättningar och allt har gått så himla fort och bra båda gångerna. Jag har klarat mig på lustgas och haft korta krystvärkar (9minuter och 7minuter). Både jag och barnen har mått bra och jag har fått två hela och friska flickor. Min underbara sambo har hjälpt mig igenom dessa två förlossningar och han har varit ett sånt himla bra stöd.
Skulle aldrig ha klarat detta utan dig älskling!