Det här med att uppfostra sina barn…
Jag och Sebastian gör allt vad som står i vår makt till att uppfostra Vira till det bästa. Vi säger till när hon gör något som är fel och säger vad man kan göra istället. Vi hjälper till och visar hur man ska göra.. Självklart är det svårt att veta hur man ska uppfostra ett barn när man aldrig tidigare haft ett barn.. Nu i hennes ålder så händer det så himla mycket. Det är trots, uppmärksamhet som behövs och en massa närhet..
Vi har tidigare haft samtal med dagis om hur Vira gör på dagis mot andra barn. Hon knuffas och är väldigt bestämd osv. Det är i deras makt att höra med oss föräldrar om det har hänt något hemma. Och hemma har det inte hänt något.. Så vi tog väldigt illa upp och undra om det var nå fel. Men har pratat mycket med mina kompisar som har barn och det är så himla vanligt i hennes ålder att det händer sånt där.. Allt det har blivit mycket bättre på dagis och hemma märker vi inte av sånt längre..
Idag när jag lämnade Vira så kom en fröken fram och berättade att det hade hänt en sak igår. Hon berättade att Vira hade sparkat på en pojken som låg ner. Jag blev helt chokad.
På vägen därifrån så ringer jag Sebastian och berättar allt.
Han hade i sin tur ringt dagis och frågat hur allt detta gick till..
Det hade varit så att Vira och pojken var i skogen på dagis och lekte. Fröken hade varit ensam med en massa barn och hade inte haft någon speciell koll på hur det gick till, var en bit ifrån.. Hade börjat sett när Vira var på pojken. Hade springit fram och tagit undan och sagt till…
Sen hade det även hänt med lite knuffningar på eftermiddagen osv och då hade dom tagit in Vira och läst saga med henne istället..
Men fröken hade sagt att det är inget farligt det är sånt som händer då och då. Dom är i den åldern.
Vi vet ju inte vad som hände tidigare, om pojken hade gjort något mot henne innan osv?
Men både jag och Sebastian tycker att detta är väldigt alvarligt då med att hon har sparkat på någon som låg ner. Vi har pratat om vad hon kollar på tvn hemma men kan inte komma på att hon tittat på något sånt.
Vet inte hur man ska reagera som mamma på detta!
Uppfostrar vi henne fel? Vad är rätt och vad är fel?
Hur skulle ni göra?
Har något sånt här hänt er? skriv och berätta.
Idag hade det varit en bättre dag, men hon i sin tur hade blivit biten i fingret. Men det synns inget nu. Men vill man att ens barn ska bli utsatt för sånt här. Är det så här på varje dagis eller har vi hamnat fel?
Jag tror att ni bara helt enkelt har en bestämt liten tjej och alla barn är olika. Jag tror inte att ni uppfostrar henne fel eller så, det är bara hennes sätt att vara på även om det kanske inte är rätt sätt! Men hon lär sig, det kommer med tiden och dom utvecklas hela tiden 🙂 Jag har ett barn som är bestämd hemma men raka motsatsen på dagis, där är hon den mest omtänksammaste ungen och hon tröstar och gosar med alla. Hon skulle aldrig ge sig på någon annan. Men som sagt, hemma kan hon vara bestämd och slåss osv. Då får man bara säga till att det är fel, man kan inte göra något annat! Förstår att ni tycker det är jobbigt men så länge ni vet med er själva att ni tycker att ni använder rätt metod för att uppfostra så ska ni fortsätta på samma bana, det kommer bli bättre. Det är rent ut sagt skit svårt att veta, som du sa, hur man uppfostrar ett barn när man aldrig gjort det förr. Man får använda sunt förnuft, så brukar jag tänka 🙂
Det är nog ingen fara ska du se. Hon kommer lära sig rätt och fel, det vet dom trots allt inte riktigt än 🙂 Inte med allt i alla fall!
Jag tror att barn lätt tar till båld när dom inte kan göra sig förstodda genom språket. Så jag tycker inte du ska göra sån stor grej av det. Man ska inte ”straffa” barn vid senare tillfällen, utan göra det direkt när dte händer, dvs när fröken tog bort henne från pojken. Det ända ni kan göra är väll i princip att ta upp händelsen och berätta att man inte får göra så, utan att blir arg på henne.. Ja förmodligen så som ni redan gjort! 🙂
Viggo knuffas å bits mycke nu ochjag minns att milton var lika i 2-års åldern. Elmer på dagis i samma åkder som Viggo är exakt lika å han å Viggo kan va förjävliga på varann.. Men det är itne så lätt i en ålder där man vill mer än vad man kan alla gåmger 🙂
Min son är också en sån som knuffas och slår och gärna sliter av de andra barnen leksakerna bara för att han ska ha dom. Och det tillhör utvecklingen och åldern. Sen så är det ju inte bara Vira som går på dagis utan det är flera andra barn och hon tar ju efter vad hon ser andra göra. De äldre barnen på dagis brukar vara dom som verkligen slåss och sparkas och ja allt och de mindre tar efter direkt! Så att hon slåss, sparkas och knuffas har ingenting med eran uppfostran att göra! Och jag kan lova dig att Vira är inte det enda barnet som håller på så på dagis! Sen så kan det vara så att något barn har varit på Vira och då går hon i sin tur på någon annan så du ska inte alls vara orolig! 🙂 Kram
Absolut inget att oroa sig för om du vet själv att er barnuppfostran är bra! Barn testar gränser bland andra barn. Kanske kan det hända att något barn varit på din dotter och din dotter testar detta vidare (maktspel) på ett annat barn. Fortsätter detta förstår jag om du blir orolig men denna incidenten är enligt mig inget att oroa sig över. Är nästan färdig förskollärare och har jobbat på många förskolor! Menar inte att jag är expert för det men har sett mycket! Kram
Oj så svårt, men jag tror det är ganska vanligt och ganska impulsstyrt i den åldern, de hinner inte tänka innan de gör något så att säga, Jag som barn var rätt bråkig och bits och slogs en del, men mina systrar har varit lugnare än tåget, så tror inte uppfostran spelar ut en allt för stor roll, det är väll den i samband med personligheten hos barnet, om man har ett barn som är väldigt framåt som jag var som barn så är nog det bästa att försöka prata och förklara att det gör ont på nån annan om man gör så och på så sätt försöka ge barnen empati för sina medmänniskor, tror ni hör precis rätt och när fröken inte sett hela situationen så är det ju svårt att egentligen veta vad som har hänt.
Nathalie har faktiskt varit väldigt lugn när det kommer till knuffar o dylikt men hon är rätt blyg också här hemma kan hon dock få sina utbrott och vifta med händerna men vi har varit noga med att markera när hon har råkat slå till i allt vevande och förklarat och satt ner foten att man får INTE slåss.
Tror ni gör allt ni kan och uppfostrar er dotter jätte bra, och sen såg inte fröken heller hela situationen.
Kramar